Varför välja barn?

Linda Nordlund ger sig in i barnfrihetsdebatten i en krönika i dagens Tidningen Ångermanland (http://allehanda.se/opinion/ledarelib/1.6555025-varfor-valja-barn-). Jag kan tycka resonemanget tidvis haltar även om hon också sätter huvudet på spiken ett par gånger men när hon ställer ”en utvecklande karriär, en intellektuellt stimulerande relation, möjlighet att resa och leva gott” mot ”familjeliv” är hon ute och cyklar. Jag ser inget motsatsförhållandet här och jag tror inte jag är särskilt unik. Man ska kunna välja bort barn utan att behöva hitta på svepskäl.

Genom sitt resonemang tycker jag snarare att Nordlund förstärker normen, att kvinnan ska ”offra” sin karriär för barnen, eftersom hon annars inte anses vara en god mor. Klart man kan ha både en framgångsrik karriär, en stimulerande relation och barn.

Jag tycker det är viktigt att vi särskiljer barnfrihetsdebatten från föräldrarollsdebatten. Ingen kvinna gynnas av att man ställer familjeliv mot barnfrihet. Ingen ska lägga sig i om jag väljer att ta på mig ansvaret för en annan liten individ eller ej, vare sig det är biologiska barn, adopterade barn, fosterbarn eller bonusbarn. Jag kan förstå de som väljer bort barn, man gör helt enkelt andra prioriteringar, och ingen ska döma dig för det.

Share

Det här med att blogga en gång i veckan…

…det gick ju så där. Jag kan i alla fall konstatera att man lär så länge man lever. Min tid är inte längre min att disponera utan tillhör numera min lilla mini-me. Hon styr som en diktator och hennes föräldrar skulle aldrig drömma om att ifrågasätta hennes styre.

Hur kommer det sig att det numera känns viktigare att koka barnmat än att läsa dagstidningen eller att sitta och leka titt-ut lekar istället för att gå igenom mailen, märkligt det där med prioriteringar.

Snart är det dags att börja jobba igen. Det är landstingsfullmäktige till veckan, sen är det bara en vecka till innan jag ska börja jobba igen. Det är visserligen bara 2 dagar i veckan, men det känns ändå som att tiden går alldeles för fort.

Share

Politiken, livet och sociala medier

Jag är egentligen inte särskilt social bara väldigt intresserad av människor. Som yngst och dessutom sladdis är jag dessutom helt övertygad om att alla tycker att allt jag har att säga är viktigt ;-) . Alla politiker är exibitionister. Så är det bara. Vi gillar att synas och höras och vi vill gärna få en klapp på axeln med jämna mellanrum.

Sociala medier breddar debatten och ger fler möjligheter att stöta och blöta smala och inte så världsomvälvande idéer. Jag använder olika kanaler på olika sätt och av olika anledningar.

På Facebook är jag privat, där samlar jag mina vänner, bekanta, kollegor och min släkt. Jag delar med mig av min vardag och tar del av det som händer i de liv som levs av de som står mig nära.

Twitter är jag främst politiker. Där marknadsför jag min blogg, länkar till intressanta artiklar och uttrycker min ståndpunkt kring aktuella ämnen.

På min site kan jag mer på djupet uttrycka mig ideologiskt i olika ämnen och i mina hjärtefrågor. Här på min blogg skriver jag om hur jag upplever den politiska processen och här har jag chans att bolla och vädra tankar och idéer. Här samsas reklam (mina åsikter i aktuella frågor) med dagboksanteckningar (hur jag upplever den politiska sfären).

Jag vill att allmänheten ska förstå att de allra flesta politiker är vanliga människor med vanliga liv och vanliga jobb men med en ovanligt stor drift att få skapa förändring och förbättra.

Oavsett partifärg strävar vi alla mot samma mål; ett bättre samhälle för alla. Vad vi tycker är ett bättre samhälle och vilken väg vi vill ta för att nå målet är däremot helt beroende av ideologisk övertygelse. Det finns inga rätt eller fel i politik bara olika åsikter. Det är en enda geggig gråzon av tyckande helt enkelt. En gegga jag trivs väldigt bra i :-)

Share

Samvete och profit

Tittar på TV4 morgon och blir lite upprörd. Inte för att de rapporterar om en ny väljarbarometer från Novus och slår upp stort att det är första gången centern ligger under 4 %-spärren, utan för att reportern i förbifarter hasplar ur sig att siffrorna inte är statistiskt säkerställda. Okej tänker jag. Inte statistiskt säkerställda??? Varför gör man då detta till en nyhet? Det är ju inte ens säkert att det är sant!!!

Och hur många medelsvensson vet vad ”statistiskt säkerställd” betyder?

Hur många förstår att det betyder att den stora nyheten som man slår upp så stort kanske inte alls är en nyhet? Att det kanske inte ens överensstämmer med verkligheten? Det kan lika gärna vara så att urvalet i undersökningen inte är helt representativt. Det kan lika gärna vara slumpen.

Sen lägger man ner en hel del tid på att analysera vad detta betyder för partierna och Alliansen, men ägnar inte en ända sekund till åt att kritiskt analysera konsekvenserna av den bristande kvalitén i undersökningen. Eftersom det är TV4 som beställt undersökningen kanske man inte har råd att inte göra en nyhet av det hela. Lite FOX-varning på den rapporteringen tycker jag.

Share

Hur ska det här gå…

Nu har jag bestämt mig för att jag ska försöka börja blogga lite mer regelbundet igen. Det gäller ju bara att prioritera liiite annorlunda. Det behöver inte vara världens längsta inlägg tänker jag. Varje gång jag tänker att det här skulle man blogga om, så blir det på sin höjd ett twitterinlägg innan det runnit så mycket vatten under broarna att det hela känns irrelevant.

Tror jag ska skriva lite mer om livet. Jag läste ju i tidningen idag att det är mest kvinnor som hoppar av politiken och att det inte har med politiken i sig att göra, utan med livspusslet. Det tror jag fullt och fast på. Jag har själv gett upp uppdrag i min förra hemkommun Timrå. Då handlade det just om att få livspusslet att fungera. Det kändes inte som att det går att vara särbo när man har en bebis på gång. Eftersom min partner har ett äldre barn från ett tidigare förhållande så var det självklart att det var jag som var tvungen att flytta och därmed även lämna mina uppdrag i kommunfullmäktige och miljö- och byggnadsnämnden.  Det kommer ju fler val i framtiden och jag vill gärna tro att han skulle ha gjort samma sak för mig om förhållandena vore omvända.

Här skulle det varit jättepiffigt med en lite djupare analys men nu ska jag amma, så det får bli en annan gång. Nu har jag i alla fall kommit igång. Minst ett inlägg i veckan hädanefter har jag lovat mig själv. Vi får väl se…

Share

Både plus och minus för vården i Västernorrland

Bokslut 2011 för landstinget Västernorrland presenterades igår. Det har framförts olika bilder av resultatet i media igår och idag, alla lika sanna.

Landstinget totalt gör ett reslutat på +69 miljoner men vården går back 100 miljoner skrivs det, men det är faktiskt inte riktigt sant.

Det är mycket tack vare det arbete som våra anställda gjort för att minska köer till besök och operation/behandling samt för att minska antibiotikaförskrivningen som vi ändå landar på plus 69 miljoner på sista raden för landstinget som helhet.

Vården har problem med stora kostnader för hyrpersonal och köpt vård. Det är helt enkelt stafetter och riks- och regionsjukvård som gör att slutenvården inte håller budget. Tidigare har sossarna ändå, när det inte gått ihop, kapat vårdplatser och sparkat personal ”på golvet” trots att landstinget dras med en stor administrativ överbyggnad som kostar mer än den smakar men som beror på landstingets organisationsstruktur.

Det är slut med osthyvlandet, det är systemfelen vi ska åtgärda. Att ”spara” när vi har fullbelagda vårdavdelningar ger bara långtidssjukskrivningar, utbrott av multiresistenta bakterier och läkarflykt.

För slutenvårdens del måste vi vara uthålliga och lita på de bollar vi satt i rullning som ska leda till att vi har en helt ny modern slimmad organisation på plats 1 jan 2013.

För primärvårdens del har vi helt andra problem som kräver helt andra lösningar. Där jobbar vi vidare med vetskapen om att det är bråttom om vi ska kunna vända skutan i tid. Det handlar om att skapa en organisation som är flexibel men som gynnar och lyfter personalen. Det är inget problem att distriktssköterskor rör sig mellan privat och offentlig vårdgivare. Det skapar tvärtom möjlighet till en bra löneutveckling och gör att landstinget måste anstränga sig lite hårdare för att vara en attraktiv arbetsgivare.

Det är verkligen inte tid att luta sig tillbaka och vara nöjd bara för att tillfälliga statsbidrag och skatteunderlag gett svarta siffror på sista raden. Vi har fortfarande vansinnigt mycket kvar att göra och väldigt lite tid att göra det på.

Jag skulle vilja sammanfatta landstingets situation med att det blir sämre innan det blir bättre, men vi måste tror på att vår politik kan åstadkomma något som sossarna aldrig lyckades med, nämligen långsiktig stabilitet och slutligen en ekonomi i balans.

Share

Om vikten av val i äldreomsorgen

Efter kvällens debatt i Agenda och dagens rubriker i Aftonbladet om Sifo-undersökningen Agenda låtit utföra om svenskarnas sviktande förtroende för privata vårdgivare inom äldreomsorgen har jag några reflektioner. Det är inte märkligt efter alla rapporter om missförhållanden på privata äldreboenden att vi drar öronen åt oss. Vad många tyvärr missat är att det sannolikt är många kommunala boenden för äldre som också har problem. Jag har i alla fall inte glömt SVTs rapportering i Uppdrag granskning från det kommunala äldreboendet i Piteå där äldre dementa lämnades ensamma på natten på låsta avdelningar. Missförhållanden förekommer tyvärr, det viktiga är att de upptäcks och åtgärdas.

Det som är så toppen med valfrihet är att man faktiskt kan välja bort alternativ man inte tycker håller måttet. Men för att denna mest basala principen för konkurrensens fördelar ska ge just fördelar för oss medborgare krävs att vi faktiskt aktivt väljer bra alternativ och väljer bort de dåliga. Vi svenskar är inte vana att få välja och kommunerna är inte vana att definiera vad det är de vill ha för de skattepengar som ska gå till äldreomsorg. Man kan ju hoppas att övning faktiskt ger färdighet vad gäller det sistnämnda och att vi medborgare faktiskt tar det ansvar som valfrihet medför och gör aktiva val även när det gäller vem som ska ta hand om oss när vi blir äldre.

Share

Att tala för redan frälsta

Efter kvällens budgetdebatt i kommunfullmäktige i Timrå och efter att tidigare under dagen tagit del av Härnösands och Sundsvalls kommunfullmäktigesammanträden via webb-sändning har jag några reflektioner. Vi i Timrå talar för redan frälsta. Vilken vanlig medborgare har tid att lägga en kväll i månaden på att sitta som åhörare på plats på kommunfullmäktige? Inte många. Däremot tror jag säkert att man skulle kunna locka en del av Timrås medborgare att titta på en webb-sändning från kommunfullmäktige om vi ledamöter också bjöd på en intressant ”föreställning”.

Som vanligt hettade det till lite här och där under kvällens debatt och engagerade politiker glömmer ibland att vi faktiskt strävar mot samma mål, vi har bara olika åsikter om hur vi ska ta oss dit.

Oppositionen ville till exempel att kommunens revision skulle få utökad budgetram med 80 000 kr per år så att de på ett bra sätt ska kunna granska kommunens verksamheter. Eftersom revisionen inte fått utökad budgetram de senaste 4 åren och alla andra nämnder får en uppräkning varje år, kan man tycka att det är på tiden. Det höll inte kommunalråd Eva Lindstrand med om. Majoriteten som i Timrå består av sossarna och vänstern ville inte lyssna på det örat utan hänvisade till att revisionen inte kommit in med något äskande. Det betyder att man i realiteten ger revisionen minskade resurser varje år. Småaktigt kan man tycka, men inte förvånande.

Benny Eriksson (s) ledsnade efter ett tag på oppositionens tjat om en sund ekonomi och gick upp i talarstolen och påstod att det faktiskt finns andra delar i kommunens uppdrag än bara en sund ekonomi. Är inte en sund ekonomi grunden för kommunens alla verksamheter, en förutsättning för arbetet i kommunens förvaltningar? Tydligen går våra åsikter isär i den frågan…

Sen ledde debatten in på valfrihet. Flera sossar undrade vad valfrihet är.  Man undrade vem det är som ska välja och vad som ska väljas, om det är utförare, kvalitet eller kvantitet som ska väljas. Det kanske säger mer om deras egen politik än om de politiker som förespråkar valfrihet, som Folkpartiet. Att ge Timrås medborgare möjlighet att välja bort en verksamhet man inte är nöjd med vågar inte socialdemokraterna och vänstern förstår inte ens syftet med ett sådant val. Att konkurrensutsätta den egna verksamheten är ett kraftfullt verktyg för att säkerställa god kvalitet i den egna verksamheten. Är kommunens medborgare inte nöjda med det kommunen har att erbjuda kan de ju då ta sina skattemedel och gå till en annan utförare som erbjuder ett bättre alternativ.

Flera gånger i debatten om valfrihet tar sossarna upp de brister som granskning av Carema visat men man vill samtidigt glömma Uppdrag gransknings avslöjanden om missförhållanden i den kommunala äldreomsorgen i Piteå. Vi är rörande överens om att det behövs en utökad kontroll av både privat och kommunal äldreomsorg och det har nu regeringen initierat.

Share

Vårdalliansen lämnar klara besked

Ikväll var det paneldebatt i Bollsta. Ämnet var sjukvården i Sollefteå. Jag var Folkpartiets representant i egenskap av ledamot i Hälso- och sjukvårdsnämnden.

Vårdalliansen kom med några klara besked. För det första gjorde vi tydligt att Sollefteå sjukhus även i framtiden ska vara ett fullvärdigt akutsjukhus. För det andra ställdes det utom tvivel att en förlossningsavdelning vid Sollefteå sjukhus är en service till våra medborgare som vi i Vårdalliansen prioriterar och kommer behålla så länge vi får behålla makten.

I övrigt fick primärvårdsdirektör Lennart Moberg tillfälle att presentera det nya numret till sjukvårdsrådgivningen, 1177, som även har kvalificerade egenvårdsråd på webben, 1177.se.

Sammantaget blev evenemanget en fin tillställning med en bra debatt med många klara besked och en bra dialog med många bra frågor från åhörarna.

Share

Siffror som talar

Kommunfullmäktige i Timrå ikväll bjöd på en rad intressanta siffror.

Stig Fagerström, kommunchef, presenterade en sammanfattning av SKL-rapporten Välfärdsrapport: Hur ska välfärden formas i framtiden?  om tillväxt och välfärd i framtidens Sverige som han kallade ”Den stora välfärdsutmaningen”.

SKL tror att meddellivslängden ökar med 2,3 år för kvinnor och 3,5 år för män fram till 2035. Nu fick vi ingen bakgrund presenterad så det är ju svårt att veta vad dessa siffror står för. Jag kan bara spekulera och antar att SKL förväntar sig att välfärdssjukdomar som drabbar män i högre utsträckning än kvinnor kommer att minska. Då gäller det att vi idag satsar på folkhälsa… :)

Lite oroande siffror är att nettoinvandringen förväntas sjunka från ca 50000 per år till 21000 per år till år 2035. Återigen fick vi ingen bakgrund till siffrorna men jag fortsätter spekulera och undrar varför SKL förväntar sig att Sverige ska tappa attraktionskraft mot andra länder vad gäller invandring.

Vi fick också veta att andelen medborgare i arbetsför ålder kommer fortsätta att minska irelation till antal pensionärer. SKL ställer sig frågan hur vi ska kunna erbjuda välfärd för alla i framtiden och det är oklart om det är SKL eller Timrås kommunchef som erbjuder skattehöjningar som svar.

 

Revisorerna efterlyste konsekvensanalys

När vi sen återgår till att avhandla kvällens dagordning frågar sig revisorerna varför de inte kunnat hitta någon konsekvensanalys som borde föregått bygget av den nya skolan i Sörberge. Hur har man kommit fram till att just en storskola i Sörberge var bästa alternativet för Timrå, vad var alternativet och vad hade det kostat? Det är ingen som vet eftersom ingen ställt frågan. Eller rättare sagt, oppositionen dvs Alliansen i Timrå ställde frågan, men blev överkörda av majoriteten som redan bestämt sig på helt osakliga grunder.

 

Jämförelsetal Timrå kommun 2010 visar att Timrås nettokostnader har ökat och ligger högre än jämförbara kommuner.

Kostnaden för skolan är fortfarande lägre än jämförbara kommuner och detta återspeglas direkt i våra elevers betyg som är lägre än övriga kommuner i länet, jämförbara kommuner och riket som helhet.

Timrå har även ett ökat antal beviljade hemtjänsttimmar per månad för 2010 och ligger med dessa siffror högre än jämförbara kommuner, övriga kommuner i länet och riket som helhet men äldre- och handikappomsorg kostar hela 2,9% mindre än föregående år. Jag frågar mig då om det är så att fler bor hemma längre nu och om det i sådana fall är frivilligt?

Nöjd-kund-index för äldreboende har dessutom sjunkit för 2010 jämfört med tidigare år. Eftersom Timrå har högre andel invånare i särskilt boende jämfört med jämförbara kommuner, länets övriga kommuner och riket som helhet kan man fråga sig hur det egentligen står till med bemanningen på våra äldreboenden i Timrå?

Share