Om att vara gräsrot

Det är viktigt när man skriver att man vet varför man skriver och för vem man skriver. Mark Klamberg skriver om Erik Laakso avhopp från socialdemokraternas bloggnätverk Netroot. Klamberg konstaterar att Knuffs topplista leds av personer som bloggar professionellt, på betald arbetstid, och att gräsrotsbloggar lätt framstår som partimegafoner. Jag vill här tillägga att läser man dessa bloggar mer ingående hittar man oftast glöd, engagemang och innovativa idéer.

Problemet att framstå som en partimegafon var för mig uppenbart redan innan jag började blogga. Jag har inga ambitioner att hamna på Knuffs topplista, syftet med mitt bloggande är att göra min politiska ståndpunk tydlig för mina väljare och samtidigt ge väljare möjlighet att på ett mer interaktivt sätt delta i debatten. Min respekt för Laakso har i och med hans avhopp ökat mångfaldigt.

Något jag reagerat på tidigare med som i och med Klambergs lista över namn på 10-topp på Knuff blir smärtsamt tydligt är hur mansdominerad den politiska bloggosfären är. Varför blir kvinnor fortfarande tillsagda att vara mer ödmjuka? Jag håller med Mary Jensen om att kvinnor måste ta plats i samhällsdebatten.  Bloggosfären är mansdominerad och de flesta av de främsta politiska bloggarna skrivs av män. Alliansen måste visa att det finns kvinnor i beslutsfattande positioner som tillåts ta plats och visas respekt för sin person. Det är i bloggosfären tydligt att mäns åsikter fortfarande väger tyngre i den politiska debatten men detta är inte mer mäns fel än det är kvinnors.  Jag tittar på mitt eget RSS Feed och konstaterar att det är en övervikt av manliga bloggare. Vi behöver alla anammar ett självkritiskt genusperspektiv på vår vardag.

Jag är än så länge själv om att blogga politik i Timrå  så än är här den kvinnliga dominansen total. Värre ser det ut i länet då majoriteten av bloggarna i Västernorrland är just män.

Mer skrivet om integritet och partimegafoner: Dick Erixon,AnkersjöSeved Monke.

Share