Om att blanda äpplen och päron

Anders Rönmark har i sin liberala ledare i TÅ idag citerat mitt förra blogginlägg om LVNs yttrande till DO ang. landstingets policy för infertilitetsbehandling. Detta är i sig hedrande om det inte var så att Rönmark blandar äpplen och päron för att kunna hävda sin ståndpunkt.

Jag har inget behov av att försvara en policy som jag inte själv varit med att klubba igenom och dessutom tycker är alldeles för snål. Vad jag däremot hävdar är att LVNs policy för infertilitetsbehandling, hur snål och otillräcklig den än må vara, inte är diskriminerande.

Som jag skrev i mitt tidigare inlägg är det bättre att anpassa sitt åtagande efter sin ekonomi än att ha ett så generöst åtagande att man inte kan ge vård i tid. Att ta sig an ett större åtagande än man klarar av att leva upp till är vilseledande och orättvist mot patienten. Detta var situationen för barnlösa par innan landstinget förändrade reglerna för landstingsfinansierad infertilitetsbehandling.

Jag tänker inte ge mig in i en ordlek med ordet rättvisa. Vi vet alla att ordet är subjektivt och jag tänker fortsätta använda begrepp som rättvist och orättvist. Precis som Rönmark i sin ledare påpekade så betyder rättvisa olika saker för olika människor beroende på individens värdegrund och livsvärldsperspektiv. Det är helt enkelt ett sätt att profilera sig politiskt.

I den bästa av alla världar skulle självklart även jag vilja att heterosexuella par som längtar efter barn ska få hjälp direkt och att kvinnor som lever tillsammans ska få sin insemination betald och att manliga samkönade par ska få hjälp med surrogatmödraskap. Verkligheten är dock en helt annan och vi måste prioritera för att landstingets pengar ska räcka.

Inte heller Andreas Sjölander (S) verkar ha förstått vad det var för yttrande vi klubbade i hälso- och sjukvårdsnämnden den 1 september, om man ska utgå från hans uttalande i Lefflers artikel ”Strid om lesbiska par i länet” som publicerades i TÅ den 4 sept.

Det gäller att hålla isär sakfrågorna. Är policyn diskriminerande? Nej. Är den otillräcklig och i desperat behov av en make-over? Ja.

Det förstämnda var vad vi hade att behandla i yttrandet. Det andra är en kommande fråga i det politiska prioriteringsarbetet i Hälso- och sjukvårdsnämnden.

Vad i detta är så svårt att förstå?

Share